Jag blir så glad i själen av dessa djur

Kom till stallet vid 10,30 tiden. Kände som att komma hem. I dag tog jag med mig kameran om jag skulle få en fin bil på Potter. Tyvärr så haltade han så det blev inga bilder idag.Men gofika och lite puts hann jag med.

konsentration på hög nivå;)

Oj vad tiden gått ser jag. Det har kännts så tråkigt att blogga om alla tråkigheter som varit- Men nu så sätter jag lite fart igen. Jag vet inte tanken med min blogg ännu, från början skrev jag bara ac mig vad som jag kände efter olyckan. Men nu känns det som om jag bara vill skriva GOD saker och roligt, det som kan glädja någon, om inte annat mig själv. Mitt FC konto har jag tagit bort

Min rehab går frammåt, träning 2 ggr i veckan. Jag börjar kunna gå och stå "halvnormal" Det är nu tre månader sedan det hände oh jag hoppas att resterande 3 går fortare än tåget:)

Jag skall göra om bannern en aning- och så har jag tagit upp min nikon systemkamera och skall börja plåta lite igen.

Nu rullar vi på i den positiva andan

Kram Johanna

Kära läsare, kära dagbok, vet inte riktigt var jag skall börja.

Mycket har hänt sedan sista inlägget.

Tyvärr har jag lagt mycket energi på att försöka täppa till truten på min så kallade "stalker". En del skrivande har det blivit. Suck, vilka människor det finns. Nå väl, vi vänder blad och hoppas att lite kunskap fastnade vad det gäller juridik och polislära:)

Jag har kommit igång på ett bra sätt. Kan röra mig bättre och bättre. Why, därför att jag har börjat ta min piller igen, helt i enligt min SG= Sjukgymnast. Helst skulle jag vilja bestiga Mont-Everest, utan en ända tablett, vilket är helt otänkbart. Lika otänkbar så som att jag skulle kunna börja träna som förr utan smärtlindring så jag blev min egen läkare och ordinerade mera piller.

Här om dagen bakade jag bullar, det fungerade... men så började jag tjuta för de blev fula , snea och vinda. Men jag gjorde ett försök i allafall. Vips, plingade det till i min telefon. Då fick jag ett meddelande om att kvinnan som hjälper mig med Potter hade varit på fältet och galopperat med potter. Jag blev så JÄVLA rent utsagt glad långt in i själen när bilden kom. Å det finns inte ord för hur mycke lättare allt gick med än gång. Det plågar mig oerhört att inte kunna fara och ta hand om Potter som jag en gång lovade honom " Matte kommer varje dag" tyvärr styr man inte över sitt liv alltid.

Okej, i dag har jag varit på ryggmotagningen. Jag skulle för en vecka sedan beställa sjuktransport, vilket jag tyvärr inte lyckades med. HELT sjukt. Som svar fick jag att de inte kunde lova mig att jag skulle får sitta fram, eller i ett säte som gick att fälla. Jag har ju som bekant brytit ryggen och kan inte sitta i 90 grader, så miss i telefonen, hur gör vi då?  Tyvärr kan vi inte hjälpa dig, så du får väl avboka din tid.... fick jag som svar. JA, se östgötatrafiken...

Man slutar aldrig att förvånas.

Min kära sambo fick ta ledigt och skjutsa mig. Halv elva anlädde jag på US , lite tidigt med tanke på att tiden var 13-15..

I en timma förklarade AT vad som hänt i min rygg, hur man opererat och skadan i sig. Det framkom att jag även ådrog mig en kot rotation som de kallar det i ländryggen. Någon extrimitetsled, som de kallade den för har blivit utragen. Det att jämföra med ett utsitet korsband, aha det var alltså därför jag inte kan sitta på stjärten.

Nu har jag fått ett träningsschema, 2 övningar i 14 dagar , sen 3 övningar i en vecka till. Sen har jag ytterligare ett schema då jag får börja lyfta 1/2 kilo.. tänk att det blev så mycket skada för så liten grej. det är ju dags för röntgen snart så de finner det väl flera saker antar jag.

Jag köpte mig 2 triss i allafall, i väntan på att få komma in, 150 kr i vinst, yes!! lite tur där i allafall.

Passade på att lämna upp en kartong med choklad och ett tackkort till avd 31 A, de blev så glada på avdelningen.

Med de nya övningarna och nya verktygen så tycker jag det fungerar bra. Sen skall det ju byggas upp igen, det som en gång gick förlorat, alla kilo musskelmassa.

De förklarade för mig hur läkningsprosessen fungerar, mycket intressant. Efter 3 månader börjar det att bildas nytt brosk och muskler osv som håller ryggraden på plats, månad 4-6 är en ren och skär läkningsprocess. Så, PANG mitt på käften fick jag: räkna inte med att vara färdigläkt förens tidigast efter 6 månader. Den där månaden var bara att glömma, skynda långsamt.

Fortsättning följer

Kram Johanna

Smärtlindring åter insatt

Ligger och läser stalker. Bra bok med tanke på att jag har en sådan som inte ger sig.
I dag damp det ner ett mail i gen. Lika som förra gången är det utpressning av pengar. Jag börjar bli lite sugen att publicera namnet på personen för hon är inte anonym. Eller varför inte låta tv 3 titta på detta. Kanske bäst min vän polisen tar hand om det först. Jösses jag trodde inte det fanns då skruvade människor. Stakars barn som har en sådan mor som förstör deras karriär. 

Det finns vänner och så finns det vänner. En del vänder ut och in på SIG  själva för att hjälpa till. 

Mitt en svätt tårar kom  det ett pm på fc. Detta gjorde mig så glad att jag orkade träna och fara till stallet en sväng. 

Där möttes jag alla mina kära inte alla men många kära stall vänner. 

Tack min Vän För du gjorde min dag. Du vet vem du är 

Nu när jag ligger och skriver kommer det lite humoristiskt skratt. Ja, hur kan man presss någon på pengar som man 4 månader tidigare skrivit att man erbjudit kostnads fritt. Det är nog verkligen vad en försvars advokat inte vill se in för en slut pledering. Hoppas min stalker läser sina mail och sms innan hon sätter käppar i hjulet på sig själv. 

Jag hoppas även att du läser detta, man vet ju aldrig med filurer som dig lycka till! Må bäste man vinna. 

Fortsättning följer

kram Johanna